Fem esteter

Nu går alla normala människor och lägger sig medan jag sitter och skriver om hur pigg jag är. Har sovit hela dagen, så räknar med att sitta uppe hela natten.. denna onda cirkel. Ibland har jag inget emot dygns omvändning, bara det är lov! och om jag vet hur jag ska fördriva tiden. Igår natt låg jag och kollade på 1a & 2a säsongen utav The Hills. Ska det bli Greys inatt? Hmm.. Vet ni vad, jag tror att jag ska tända mina vanilj ljus från IKEA la 19,90:- Sen ta fram de där pussel som mamma alltid köper av barnen som knackar på dörren omkring julen. De är precis lagom kluriga så att man blir beroende av att klara dem. 500 bitar också, helt okej. Med jätte fina Afrikanska djur avbildade i en ring. Vi har en tre, fyra stycken med olika motiv hemma. Synd att inga barn knackar längre..

den här har jag spelat om och om igen i några dagar nu. får inte nog

Hallå alla glada, nu är min första semestervecka slut och jag är glad för jag har hunnit bada tre gånger på tre olika platser: Gotland - Ringvägen och så idag, Fituna. Och imorse åt jag frukost på bryggan i Nynäs, ensam. Vuxenpoäng till mig? Som fan. Imorgon är det alltså back to work och back to Coop och back to "vaaaar det braaa sååå?".. Det störda är att det faktiskt ska bli lite skönt att jobba igen. Hehh. Aja tjarå. Hälsa på mig på Coop älsklingar! Bra tja hej puss

Jag måste bara berätta om mitt beteende i sängen. Neej, inte på det sättet. Nu pratar jag om helt andra omständigheter, nämligen dethär med att göra saker i sömnen.

Att jag både går och pratar i sömnen, vanligtvis utan att minnas något alls av det morgonen därefter, är inte alls ovanligt. Mina föräldrar har slutat vakna när min nattliga babbelstund sätter igång runt tretiden på natten. Igår när jag sov hos min kompis Mia somnade jag i all ordning i hennes säng iklädd pyjamasbyxor och t-shirt, och vaknade lite random iklädd hennes randiga morgonrock. Jag hade ingen aning om vad det var för plagg, det var som om jag aldrig sett det förut när jag vaknade. Det har även hänt att jag somnat på en plats och vaknat på en annan, eller rest mig upp för att möblera om bland tavlorna på väggen medans mina vänner lite sömnvirrigt tittat på från sina madrasser.

Till exempel.

Men att prata i sömnen är en ganska vanlig företeelse. Att gå i sömnen är lite mer ovanligt men fortfarande en känd grej liksom.


Dessa SMS skickades tydligen mellan mig och Robbin tidigt i ottan i morse. Det börjar med att han skickar ett sms i samband med att han enligt schemat går upp för att gå till jobbet.

Robbin - 5:18: Men skönttttt!
Julia - 5:22: Gomorron
Robbin -5:29: VAD GÖR DU VAKEN?!
Robbin - 5:46: Puuh, du är inte vaken..

Julia - 8:03:  Hehe
Robbin - 8:06: Äru uppe nuuuu?
Julia - 8:14: Lite.
Robbin - 8:18: Om jag vore du skulle jag somna om
Julia - 5:45: Tvika alte

Jag minns inget av detta, speciellt inte den där mycket avslutande sista kommentaren som jag lade. (Hur lyckades jag med den?! Okej att man sluddrar när man PRATAR i sömnen, men när man smsar?) Och att det är två ord som faktiskt skulle kunna misstas för att vara på svenska förstår jag verkligen inte heller hur jag fick till. Jag kan tänka mig mig själv öppnandes ett sömnigt öga men intellektuell blick, nöjt synandes smset innan jag tryckte på skicka och somnade om.

Heeeeeeeeeeeeeeeeeej!
Jag har varit ute och sprungit. Seriöst, jag har varit ute och sprungit! Hoppas att ni alla förstår att det klingar fel. Det händer inte att jag får fix idén att gå ut och springa. ( I för sig fick jag sällskap av angelica som från början kom på idén men men.) I för sig förstör jag hela grejen att jag gjort med att hålla på och slkriva så mycket om det. Jag har varit ute och sprungit. punkt.
Jag är iaf vääldigt stolt över mig och hoppas att jag är duktig nog att fortsätta med min nyfunna vana.

Jobbar gör jag, på Nynäs havsbad. En väldigt fin plats i våran lilla kommun som attraherar folk av olika slag vilket är väldigt förståligt för det är ett väldigt fint spa, men bara om man inte är  Jag städar, dammsuger, skurar, städar toaletter, byter sängkläder, äta väldigt goda luncher, svettas ihjäl, skämmer ut mig själv på frukostbuffén och  tvättar mina händer tusen ggr/dag. Men jag gillare!

Ser också att ett litet videoklipp har dykt upp på bloggen. Tjaaaa, tack. Ni fattar, jag blir otroligt generad, nervös och panik över att alla kan se den. Men jag måste hålla med om att det ganska kul att höra den, utvärdera min sång insats men det tänker jag inte skriva om här.
Hoppar förresten att alla andra också mår bra,
varför ska man inte göra det liksom?

Varför kommenterar ingen? Det är tillåtet, inget farligt och vi gillar kommentarer.

Idag kom en viss DVD i mina tassar, innehållandes videomaterial från körfestivalen vi deltog i i början av maj.

Körfestivalen var ett projekt som några vuxna i kommunens musikskola ordnat tillsammans med Georg Riedel och Stefan Nilsson, som skrivit musik till bland annat Astrid Lindgren och Så som i himmelen och en av mina estetflickor fick äran att som en av över 200 körsångare sjunga en låt solo kompad av musikerna som skrivit låten.

Denna lilla flicka var allas våran Johanna och det var så fint att man blir helt kär! Helt klart bättre live också, även om ljudet på denhär filmen är ganska bra också. (Om någon vill claima creds för den, som filmat eller äger kameran den är filmad med så är det bara att säga till så lägger jag till det under klippet!)

Och Johanna, neej, du sjunger inte falskt,
du sjunger fint som en liten ängel och vi alla älskar dig!

De senast två veckorna har en extremt konstig känsla börjat sprida sig i min kropp. En jag-vill-plugga-känsla. Är inte jag typ.. dum i huvudet eller nåt? Ska man ine bara glömma skolan på sommaren? Nej. Inte Louie. Hon saknar skolan istället. Och känner för att plugga. Varför har man inte de känsorna när man går i skolan för?

Så vad har hänt här nurå? Jo, Julia har kommit hem och jag har varit i min gamla hemstad Nyköping. Alla har vi saknat henne väldigt mycket! I Nyköping träffade jag en väldig massa människor som jag inte har sett på flera år. Som Katja och Jerk. Två människor som man alltid har roligt med när man träffar.även om det inte händer särskilt ofta. Nu ska det bli oftare. (Detta är något man väldigt ofta säger, men som aldrig genomförs. Inte nu). 

Vad har hänt mer? Ehm, jobbet har börjat, med alldeles för mycket harpan. Undrar om man kan bli skadad av att spela för mycket harpan? Det är nog inte helt omöjligt. Det är inte långt ifrån i mitt fall. Men vad ska man göra annars? Rita? Har testat. Man tröttnar när det ändå inte blir som man tänkt sig. Åka runt med en kontorsstol i hela förrådet? Testat. Det är ganska roligt faktiskt. Och bekvämt. Man sitter liksom, men man tar sig ändå framåt på ett mycket bra sätt. Det nya sättet att ta sig från en plats till en annan, stolrullning.

Givande? Nja, men det var nånting iallafall. Hade kunnat skriva ett mumincitat, menmuminboken är hos mormor.

Ha det bra i solen!

Julia har ett uppdrag. Min gudmor ska sjunga på ett bröllop och vill ha ackorden till låten. En Shirley Clamp.

Jag tycker inte om Shirley Clamp. Även om just den här låten är ganska fin, en typisk bröllopslåt, men hennes röst är inte behaglig. Och den ligger nästan alltid lite utanför pitchen vilket jag inte tycker är klädsamt i hennes musikgenre. 

Jag tycker att vi ska busa lite med henne och spela in en av hennes låtar med våran dopsångerska Johanna. Nu om jag ändå ska ta ut ackorden. Inte ett öga torrt - garanterat!

Så har några myggor bestämt sig för att äta upp allt mitt blod och förvandla min hud från vanlig hudfärg till röd och KLIANDE. Bara sådär by the way.









HA. Nu dödade jag en myggjävel också!

Tja. Fan vad arg jag är. Meningen var att vi skulle åka ut till vårt sommarställe på Dalarö och syftet var att varva ner, chilla, bada lite, sola lite, koppla bort allt annat lite. Vad händer? Åker vi till Dalarö? Nej. Varför inte? För att alla i min familj är så jävla passiva och lata och sdfljskfsdjf. Bara för att dom råkar vara lediga hela jävla sommaren så ska dom såklart sitta inne och klaga över värmen (denna underbara gudagåva som äntligen anlänt SAMTIDIGT som jag har semester!!!!) och sätta på en fläkt i vardagsrummet och säga, oj vad varmt, usch vad varmt.


Eeeeeeeeh..
Va?

PRISA GUDARNA DET ÄR SOLIGT HALLELUJAH (och jag är inte ens religiös) men jag vill ut och bort och ta det lugnt och sola och bada och chilla och ligga i gräset och inte veta vad det är för dag. Problem nr 1: JAG ÄR STRESSAD ÖVER ATT JAG INTE HINNER STRESSA NER. Om fyra jävla dagar kommer jag vara inne på Coop igen och inte veta hur solen ser ut. Är det konstigt att jag har någon slags längtan till att ta det lugnt och utnyttja ledigheten och värmen som faktiskt är här? Tydligen. "Emma du är så konstig", "Emma du är så stressad", "Emma du är så jobbig", "Emma kan vi inte göra det om en vecka?"
Svaret är nej. För jag jobbar då. Och det är problem nr 2. Att jag inte har så mycket ledighet.
Meeeeeen aja. Imorgon ska jag iallafall släpa med mig Ullis och Madde ut till Ringvägen och bada. För jag SKA bada. Och jag ÄR stressad. Och jag ÄR sur. Och jag tänker vara det nu. Det är ändå värdelöst att jobba för pengarna tar ändå bara slut. Jag ska fan säga upp mig. Fyfan.

HEJ BABIES!
Fy vad jag är patetisk, och fy vad jag blev rörd när jag kom in här i bloggen och såg att mina allra finaste musikflickor gjort storsatsning här under tiden jag varit borta! Det kanske var eran plan att glädja mig nu i min hemkomst från det spanska landet och det är lugnt,

det är okej att ni smörar,

FÖR NI LYCKAS!

Ett mer utförligt inlägg om vad jag pysslat med senaste veckan kommer senare, tills vidare, PUSS, och en tyst minut för kungen av pop som gick bort i min värld genom ett anonymt sms mitt i natten från Sverige till Spanien.

Nu har jag vaknat till efter gårdagen, nej nej, jag har varit fysiskt vaken sen elva ungefär men herregud vad seg jag är. Och jag har gjort saker idag som jag typ glömt bort. Niiiice. Igår firade vi alltså Maddes födelsedag med partiiiiii och det var jättelyckat och jag hade asroligt. Tack skaru ha för det.


Jag och Malek från igår. Osomriga vi var? NEEH.

Jag ska färga ögonbrynen. Hehe. Och åka till Dalarö. SO LONG

Hej! Nu sitter vi hemma hos Johanna och har precis grillat hamburgare och nu har Emma och Johanna ramlat ner i chipspåsen. Louisa sitter och läser över min axel och flåsar i mitt öra och jag sitter här och Spotifyar och myyyyyser och vi pratar om pinsamma historier. Hehhhh. Jag hade det nice på Gotland förresteeeen.
Borka vid tangenterna och Louisa, Emma och Johanna bredvid.

By the way så skulle jag vilja kalla den här bloggen för Fem esteter och introducera Emma här också. Mmmm bra tja puss

Jag sitter här.  Hos mormor i vita shorts och en liten topp. En katt springer ut, en hund springer in. Jag fryser inte och tänker att livet är nog ganska underbart ändå. Inget att klaga på. Kanske att jag de närmaste 5 veckorna kommer sitta i ett kallt förråd på oljan och bli blekare och blekare. Solarium kommer väl va min bästa vän i sommar. Kan verkligen inte lysa som en lampa på stranden i år igen! Det funkar liksom inte.

Jag hade faktiskt något viktigt att skriva om, men jag kommer inte ihåg var det var. Jag lyssnade på den bästa versionen av Hallelujah någonsin alldeles nyss. Och fick gåshud.

Gyllene Tider är underskattade. Och Ted Gärdestad. Ted är bra.
 
På tisdag får ni se min cykel!

DAGS FÖR COMEBACK för moi på denna blogg. Jag hängde inte riktigt med i svängarna där när den här bloggen plockades tillbaka från isen in i värmen. Sist jag skrev var det vinter och allt sög och nu är det (tro det eller ej!) SOMMAR och allt äger.
Hur som haver så har jag varit extremt frånvarande på sista tiden, i allt jag gjort, men ändå har jag gjort 8935394 saker och jag kommer inte ihåg nån av sakerna nu. Egentligen skulle jag vilja lägga mig i min soffa och chilla i några dagar och sen ut och leva livet på typ en cykel i Nynäs med mina vänner MEEEEEEEEN icke sa Nikolaus utan dagarna (seriöst, jag har varit ledig typ tre dagar sen skolavslutningen..) har spenderats på Coop Forum. Iklädd en blårutig skjorta och ett par grå.. byxor.
Men hej säger jag till min första semestervecka (av tre, de andra två är i augusti) och hej säger jag till Gotland imorgon vid 22.30 när båten förväntas glida in i Visbys hamn. Gotlandsresan är en impulshandling och jag ska dit med några kompisar (elva st är vi rättare sagt, jag känner tre av dem förutom mig själv då..) men jag tycker att det är en skön spontan grej och hoppas på det bästa. En liten solstråle kan ju få hälsa på också, jag är inte den som är den.
I övrigt så saknar jag mina bloggkamrater (dvs EMMA JULIA JOHANNA OCH LOUISA) och massor utav andra människor som jag såg så mycket förut som jag inte ser mycket alls nu för tiden. Det suger. Faktiskt. Asmycket.

Men nu ska jag faktiskt ta och runda av här och så får vi helt enkelt se när vi hörs nästa gång.
MASSA PUSSAR OCH KRAMAR FRÅN EDER EMMA BORK

Jag kom in på det häromdagen men jag måste bara återgå till ämnet. Jag måste få berätta om begreppet PMS.

PMS är ett samlingsnamn för de fysiska och psykiska besvär som kan förekomma i samband med veckan före mens. I mitt förra inlägg redde jag mest ut de fysiska besvären, i detta tänkte jag gå in mer på de psykiska.

Det är så att PMS är en hyfsat ny grej för mig, i alla fall halvny då jag åt p-piller i lite drygt ett år och då slapp de flesta nackdelar i vecka nummer tre. Men nu finns den där en gång i månaden igen, strong as ever. Och den har drabbat mig.

Idag.

Min dag började med ett besök på sjukhuset, doktorn kollade upp mina pigmentfläckar. Jag fick en lapp med ett namn på en salva och gick till Apoteket med den. Tanten på Apoteket kunde inte läsa lappen och höjde ögonbrynen mot mig när jag försökte förklara vilken effekt salvan skulle ha. Jag blir ställd - vi ungdomar får alltid höra att vi ska vara artiga och hjälpsamma och så blir man bemött så av en vuxen människa som får betalt för sin hjälpsamhet.

Alltså - carefacead av tanten på Apoteket; kommer hem och gråter en skvätt över min otroliga hjälplöshet.

Efter denna känslomässiga laddning blir jag trött och måste vila en stund. Sätter mig vid datorn och kollar på valpannonser av allt (antagligen också någon slags sökande efter något gulligt och sårbart som jag kan få moderskänslor för). Hittar en annons med en svart labradorvalp på åtta veckor som söker efter ett nytt hem. Ser bilden då en svart liten dunboll springer på en gräsmatta och minns tiden då min hund var en sån.

Inser att hon inte kommer att bli så liten igen - gråter en sentimental skvätt.

Sen går jag vidare bland sidorna på Blocket och hittar annonser om omplacering av hundar, "pga förändrade familjeförhållande", "pga allergi", "pga tidsbrist", "pga separation". Helt friska hundar med glimten i ögat, vanligtvis bara precis över gränsen från att vara valp. I vanliga fall blir jag bara arg över tanken på människor som köper ett liv och sedan ångrar sig, eftersom att jag anser att köpet av ett husdjur ska vara ett åtagande på obestämd tid och vad det gäller alla dessa eventuella förändringar i livet ska man redan ha tänkt över dem och hittat en lösning på dem innan man tar på sig att bli förälder till en valp. Vem adopterar ett barn och lämnar ifrån sig det när det blivit tonåring och slutat vara söt?

Aa, det är mycket känslor där. Och idag visade sig dessa känslor - som annars mest tar form i upprörd irritation - i gråtmildhet när jag kollade på de glada djuren på bilderna. Glada, utan någon aning om att deras ägare tog bilden för att locka andra människor att köpa dem; för att bli av med dem. Ovetande om att i fallet att ingen ringer på annonsen så blir det en överdos av sömnmedel hos farbror veterinären.

(Jag är i allmänhet patetiskt gråtmild när det gäller djur som far illa, om nu upprördhet över en sån sak kan anses patetisk)

Alltså - gråtsession numero tres då jag hittade Bongo, schäfer, åtta månader, nedprioriterad.

Sen kan man alltid hitta små halsklumpar i annat, som att man hittar det gamla sälgosedjur som var årets julklapp år 2000 undangömd under några kuddar i soffan, hör låten man lyssnade så mycket på sommaren nollsju och plötsligt minns dendär pyjamasklädda morgonen med en av sina äldsta barndomskompis, minns hur fåglarna kvittrade genom det öppna fönstret och hur hon låg på mage med benen i luften och lyssnade eftertänksamt.

Med andra ord - PMS är hårt.

Ha sympati.

Jag skulle vilja berätta om den svåra konsten att raka benen.

När man köper en rakhyvel har man två val att välja mellan. Antingen så köper man dendär Gilette som är inplastad i hård plast prydd med cirka femton klistermärken om alla dess fördelaktiva funktioner, som att den vibrerar, lyser eller har en helt fantastisk inbyggd aloeverastav som återfuktar huden samtidigt som man rakar. Denna rakhyvel kostar 160 kronor och blir slö efter tre användningar.

Om man inte köper en sån rakhyvel finns det ett mer budgetvänligt alternativ, nämligen tiopacken. De kostar ungefär den stora rakhyvelns pris delat i tjugo, och - som jag nämnt - får man tio i stället för en. Det låter väl najs såhär långt.

Men. Jag köpte ett sånt. Och nu ser mina ben ut som de gjorde om sommaren för ungefär tio år sedan - fulla av plåster. Varför? För att de jäävla rakhyvlarna verkar ha som enda mål i livet att få fläka upp lite hud. De väntar på rätt tillfälle, och sen när man släppt uppmärksamheten i två sekunder så känner man hur det skär till.

ASSKÖNT. Man borde lyssna mer på Mr Weasley - lita aldrig på ett föremål som kan tänka om du inte vet vad som ligger bakom.

Annars är det en ganska bra morgon. Min personliga väckarklocka Robbin ringde och väckte mig klockan tio för att påminna mig om att jag ska till sjukhuset klockan elva och fyrtio. Nu sitter jag och lyssnar på några liveföreträdanden med Death Cab for Cutie. Ben Gibbard verkar inte sådär jättestabil i rösten på alla, man liksom väntar på att han ska glida över på det falska, men det är asbra ändå. Det är ju dom trots allt. Klicka på orden bredvid för att höra den jag tycker bäst om nu.

Nu ska Julia äta frulle, see ya!

Sen jag fick min cykel har jag tänkt på att jag skulle vilja lacka om den. Först nu, ett år senare, har detta äntligen blivit aktuellt! I söndags plockade pappa isär cykeln och jag och Agnes satte oss på moppen med toppluva och hockeyhjälm och släpade oss iväg till OK. Vi köpte sandpapper och tog oss hem igen. Sen började vi sandpappra.

Nästan färdiga tyckte vi att vi är väl värda en paus efter flera timmars hårt slit. Så vi tog en paus. En lång paus. Nästan pinsamt lång. Till idag. Onsdag. Då drog jag på mig ett par hiskeligt fula byxor och ett par gamla skor och satte mig och slipade på det sista pill-görat. Det är inte direkt det enklaste att försöka slipa överallt på en pakethållare det kan jag tala om!

Nu har jag och pappa iallafall sprayat på det första lagret och den blir riktigt orange! Senare ska en cykelkorg i bast och en låda till pakethållaren tillkomma. Tror jag iallafall. Den blir fin!

Det är inte varje dag man får se Louisa Sallborg skitig i ett garage!

Jag har till och med smutsfläckar i ansiktet. Det ni!

Jag känner det, en känsla som sprider sig långsamt, söker sig sakta upp från de nedre magtrakterna. Du vet att inom några timmar kommer den ha infekterat hela magområdet och fått dig däckad i en säng med kudden över huvudet.

Det är en pandemi som spridit sig i världen sen urminnes tider, en sjukdom som drabbar världens kvinnor obarmhärtigt en gång i månaden. Ett smärtsamt anfall som får dig att vilja slita ut magens innehåll och kasta det på närmaste oskyldiga offer (i ditt PMSade huvud existerar dock inte begreppet "oskyldiga människor") och antingen skrika eller gråta när du gjort det.

Och nu känner jag första tecknet. En lätt ilande värk i trakten kring höger äggstock. Tack, Gud. Tack.

Kära hälsningar anonymt PMSoffer

"Men lugn gumman. Det betyder ju bara att du kan få barn!"