Fem esteter

Klockan är 23.07 och jag borde sova. Imorgon är det skola och till imorgon skulle jag gjort en novellanalys som jag inte gjort såklart, förvånad. verkligen.

Jag hoppades på att jag skulle hittat mina vänner här vid la burk ikväll men istället blev det att kika in på bloggen och läsa om mina kära istället. Och jag kan inte annat än småle och skratta lite när man upptäcker att en utav dem varit inne och bloggat när den varit i sitt bästa tillstånd, sånt gör mig så glad. 

Neeej, nu är det dax att börja tagga till eftersom jag inte är taggad över huvudtaget. Jag har lovat mig själv att jag ska komma utvilad och pigg till första skoldagen som förövrigt kommer bli asbra, Känner det på mig.
För att förverkliga detta måste jag alltså sova nu. Godnatt!   
 
      

Aloha.
IDag har jag varit och hälsat på morfar, och det blev sådär som det blev i filmer. Klockan tickade helt plötsligt jättefort och allt annat blev tyst och jag såg en droppe kaffe rinna ner långsamt på utsidan av kaffekoppen. Min morfar bor alltså på ett ålderdomshem, och han är inte där för att han tappat hjärnaktivitet, mer för att han inte kan gå och så ordentligt själv. Men herregud, gubben är ju 88! Iallafall, morfar börjar prata. Om när han läste in en saga baklänges på ett band, för att sen spela det baklänges så att det lät mycket mer underhållande.
Repyrk nemro. OOOHR MEN EH KERY PER EH. Ormen kryper.*
Sen började han sjunga om Tre damer och de alla tre de trallade. De tre damerna var jag och mina två systrar.
Sen tog jag en bit sockerkaka.
Sen satte sig en tant bredvid mig och tittade på mig. Jättenära. Det var lite läskigt.
Jag brukar svimma av lukten inne på ålderdomshem, eller nej, inte svimma. Men jag brukar bli yr i huvudet så att jag tror att jag ska svimma. Men det gjorde jag inte idag hur som helst. Blev inte ens en gnutta yr.
En gammal lärarinna satt och räknade saker på bordet. Skrev upp på ett papper. "HALLÅ!" ropade hon. "HALLÅ?!"
jag blev lite rädd. Tyckte att hon var lite läskig faktiskt.

*Kryper ormar förresten?

Jag sprang in i en kyrka för att söka skydd, satt där med Maleks mamma och gömde mig, sen beslutade jag mig själv för att ge mig. Vit flagg.
Jag gick ut på trappen till den stora kyrkan, det var stentrappa och kväll, och där står han som jag gömt mig för hela drömmen. Sirius Black. Men jag skulle bara berätta för honom att han var min gudfar så han inte behövde döda mig längre. Så jag sa nåt i den stilen, om att han var min gudfar och att vi egentligen inte behövde hata varandra.
Då pussade han mig på kinden och sen så la han armen runt mig och sen så väcktes jag av att
Mimmi plingade på dörren för att lämna tillbaka mitt busskort som jag glömde där igår..

Hej och hå jag vill färga håret jag vill göra om i mitt rum jag vill ha nya kläder
bäst att sätta fart innan skolan börjar

Kan tyckas att det är lite konstigt att längta till skolan och hösten. Jag tycker att det ska bli mysigt med höstkappor och nya jeans, koftor och lite senare.. långkalsonger! Det bästa som finns är väl ändå långkalsonger? Mysigt och varmt och alldeles underbart!

Sen sommar/tidig höst när sommaren hänger kvar lite i luften. När man fortfarande kan dra iväg och grilla någonstans, (för att det händer så ofta). Hörrni estetvänner vi har en grill kvar från valborg här. Dags för användning?

Men grejen är den att efter hösten kommer slaskvintern. Den hemska slaskvintern!! En riktig ordentlg vinter skulle inte vara helt fel. En som börjar smyga sig på i slutet av november och håller till mitten av februari. Då den bara hux flux försvinner så man inte behöver ha gummistövlar i 2 månader.. Det skulle ju kanske vara bra.

Men nu är det sommar. Mindre än en vecka kvar på sommarlovet och varmt till och från. Det är härligt!

Dessutom så är det inte långt kvar till septeber ooch Håkan!

För alla er därute som inte fattade ett skit om mitt andra inlägg häromdagen. Ta't luuuuuuuuuuuuuuuungt. Det gjorde ju inte jag heller! Och det måste ju ändå kännas skönt? att liksom veta att man inte är ensam där ute. Bloggkamrater, ser ni hur jag tänker på alla våra läsare. Tycker jag ska få lite mera cred för mina strån till stacken. Heeee.
Färdig packat och allt, + kläder har jag med mig också. (Don't worry falun) Först blir det massa snor, avföring, mat över hela matsalen förutom i barnens munnar och svordomar som jävla bajskorv i 8h sen klockan 15.30 har jag officielt helg och kommer fira det med en massa tåg och buss resor. (det var mig då en lång mening) Nä nu blir det en rutin check i väskan ifall jag glömt näsdukar (nödtoapapper i snyggare förbackning bara) För jag är då inte snuvig. Och typ tops. Det är en jävlans bra uppfinning. Nej, nu blev det bråttom. Vart tog alla minutrar vägen? Äh, allt för er kära läsare.  / Eran trogne Emma

På en annan resa

Klockan är 18.56. Om 4min går mamma upp tilltvättstugan utan min tvätt. Det blir ett kortfattat inlägg.
Imorgon efter jobbet sticker jag till Dalarna. Det är det närmsta jag kan komma till semester! (på Åland fick jag ju fan knega) Ida jag & Emil tar tåget in till stan sedan bussen mot korven. Och eftersom det är efter jobbet måste jag packa ikväll och fixa serien som måste laddas, ni vet - ipod/kamera/mobil så ikväll blir det stor städning på rummet också. FYFAN. På tal om mitt rum. Igår när jag höll på somna in till något teveprogram så ser jag ngt i ögon vrån springa över min matta. Det var inte stort som en råtta direkt, men för stort för en spindel, myra, fluga (kan de springa?) aa ni fattar. Jag kunde inte ignonera denna svarta skepnad så jag kikade mellan lådorna utspridda tillsammans med min garderob över hela golvet. Ingenting där, ingenting här. Men under ett satans papper hittade jag skiten tillslut. Det var tamefan den största Svenska? spindeln jag någonsin varit i samma rum som! Förut den där håriga saken på Skansen. Det var bara att greppa närmaste bok och görat. Benen stack ut, de rörde sig inte så den borde varit död. Men det kom aldrig några dödsryckingar så jag var inte säker. La på en ännu tyngre bok så den inte skulle kunna sticka. Nivet, "spela död" grejen. Jag har sparat den där under, lovat Ida att hon måste se skiten. (Det var henne jag ringde när jag fick panik) Jo paniken kom lite efteråt hela incidenten. Och det var lite som såhär.. Hur tog den sig in? Hur länge har den spionerat på mig? Kom den ensam? Bor frugan bakom elementet eller? Sen flashbacken när den ilade förbi i tv ljuset på den vita mattan. Svart som natten var den, snabb som fan också. Tänk om jag hade struntat i det hela, äsch jag såg väl i syne. För jag lovar att jag förväntade mig inte en spindel! Tänk om den hade suttit i min tröja imorse.. Många frågor. Ett tips till er alla där ute. Om ni ser en svart skepnad på golvet där hemma. Tveka inte, go with the killer instinct. Stay alive liksom. Nu får jag väl åka naken till Falun. Men ni behövde få höra det hära. Alla har rätt till att få veta, Sverige har  också stora spindlar. Fan då.

MISSSSSSS LIIII


ANNA TERNHEIM


VERONICA MAGGIO

Den 14e och 15e augusti spelar dessa skönheter på malmöfestivalen och jag ska diiiiiiiit!

Sakta men säkert har dagarna kommit och gått och du nalkas inte längre ljuva sommar utan du är här och jag nyttjar det inte. Du nalkas ljuva skola och ESMK2 öppnar snart armarna på allvar och välkomnar oss alla in i årskurs två som sägs vara skitjobbig. Imorgon jobbar jag min sista (iallafall för nu) dag på jobbet och guuuuuuuud vad jag längtar tills det är ÖVER.
Men med skolan på återseende inom sisådär två veckor så har tråkiga tankar tagit plats i mitt huffffffvud.
Är verkligen estet den rätta linjen för mig?
Jag skulle säga både ja och nej. JA för att jag älskar allt som har med det att göra, människorna, uppläggen på lektionerna, musiken, lärarna och vår klass och medesteterna, alltså tvåorna dvs de blivande treorna. Och nej för att jag egentligen inte passar in, jag tycker inte om att sjunga inför folk (om det inte är mys-med-gitarr-framför-öppen-brasa typ), jag har vääääääärldens scenskräck, och nu snackar vi inte lite pirr i magen och ojnuskaviutpåscenen blandat med iver utan nu snackar vi magsmärtor, yrselattacker och JAGVILLINTEEEEEEEE och på väg att banga ur precis innan. Väl på scenen (om jag nu mot all förmodan har vågat mig upp dit) så går allt åt helvete för att jag glömmer bort vad jag ens gör där eller liknande.
Jag har också tappat all motivation.
Jag vill vill vill inte spela trummor, som jag gjort mycket hittills,e jag tycker att det är lite halvroligt sådär men så fort det blir förväntningar så skiter sig allt.
Jag vill inte sjunga. Eller jo. Det är ganska roligt, men isåfall skulle jag vilja få bestämma allt själv, det må låta egocentriskt men så ligger det till. Jag skulle vilja bestämma låt, tonart, hur jag skulle sjunga etc etc själv och det funkar inte när man är en stor ensemblegrupp, det fattar jag med. Det ska man lämna till proffsen som är bra på det, som kan sjunga allt och att det låter faaaaaaaab varje gång. Dvs såna som Johanna och Emma.
Och jag vill inte spela gitarr. När jag började spela gitarr så gick det skitfort och jag tänkte att nämen det här med gitarrspelande var ju faktiskt jääääääätteroligt och jääääättelätt och shiiiiiiiiit vad fort det gick att lära sig allt.
Sen kom jag till en gräns, där det tog stopp. Och varje gång jag med liten förtjusning tar upp gitarren och lägger den i knät och tar några ackord så låter det precis likadant som det gjort de senaste tio ggrna som jag gjort samma sak. Jag kommer liksom ingenvart. Sen ser jag människor i min omgivning som Johan och Julia som inte spelat gitarr mycket längre än vad jag har som kan spela alla låtar och fingerplocka och ta barréackord och hej och hå, och det är med viss irritation som jag ställer in gitarren i sitt fodral och tänker att fan, någon gång kommer jag också kunna fingerplocka och ta barréackord och spela alla låtar i hela världen.
Och jag ska säga er, att den står där fortfarande. I sitt fodral. Och jag får dåligt samvete varje gång jag tänker på det.
Jag vill ju tycka att det är roligt. Och jag har ju tyckt att det var så roligt. Men det tycker jag inte. Inte som det är nu iallafall.

GREJEN ÄR att jag älskar att stå på scen. Jag älskar att synas. (Det här kan ju inte låta bra egentligen..) Och jag älskar att höras. Jag älskar att prata inför folk. Så det är inte det att jag är folkskygg. Eller blyg. Det tror jag inte att jag är.

Där är alltså problemet. Vad hade jag tänkt mig göra på ensemblelektionerna när jag känner noll i motivation till de instrumenten som jag borde spela?
Och det tycker jag är lite jobbigt.

Därför ska det bli lite jobbigare att börja skolan den här gången än vad det brukar vara.
Men vad vet jag? När jag väl är tillbaka i musikhuset så kanske jag springer hem och sätter mig med min gitarr och börjar nöta fingerplock.. Jag kanske blir en sån där galen människa som sjunger istället för att prata och jag kanske bara helt plötsligt blir av med min scenskräck som fuckar upp våra framträdanden.
Samtidigt som det är kväll och jag FRYSER och det är i augusti, så borde det inte vara.
Nu går jag på sparenergi och ska jobba de sista 7 timmarna på Coopen imorgon, sen ska jag till Dalarö och jag ska glömma bort vad det är för dag, jag ska inte tvätta håret och jag ska inte prata med någon.
Eller så ska jag göra precis tvärtom. Det har jag inte bestämt än.