Fem esteter

Jag och Julia arbetar med vårt projekt på EOSen, vi ska göra en jingel och en reklamaffisch om Byggdax, en skitmanlig byggaffär nånstans uppe i Norrland. Och den stora skrivaren i Estetkorridoren ville inte så smög oss ner till Grottan där teknikarna håller till, sprang in i en datasal och sitter nu och skriver ut bilder på deffade män med hammare. Jag hoppar till varje gång en riktig teknikare kommer in genom dörren, tänk om dom skulle komma på oss liksoooom. Det skulle inte bli kul.


(Vi funderar på att skicka en man-med-hammare-bild alla skrivare i hela skolan, hehehehehhhhhe)

B to the O to the R to the K to the A. Tjarå.

Julia har gjort den själv i paint. Snygg va?

Här sitter jag. I skolbiblioteket. Julia och Borka svarar inte på mitt sms som jag skickade för 20 minuter sen. Hungrig och trött, med en rosett i håret.

Jag älskar biblioteket! Man kan låna hur många skivor som helst i en månad! Det är en blandad kompott av gamalt och nytt som är lika rolig att bläddra igenom varje gång man är där. Älskart! 
  Det är super-smidigt om man inte orkar ladda ner, då kan man låna skivan, lyssna på den och om den är bra så lägger man in den i datorn. Huuuur bra som helst!

Varsågod Nynäshamns Bibliotek. Gratis reklam!

(vad har ni för ursäkt? vavava!)

Idag undrade folk om vi verkligen inte hade nåt slags problem. Vi är såna som bekräftar myten om att esteter sjunger i korridorerna. Men det är underbart. Vi syns och vi hörs. Så skare väl vara? Ofc säger jag.

De negativa tankarna får stå för de som tänker dem. Ha! Vi äger. Och jag är trött. Och om jag känner efter så är jag lite hungrig också. Hehhhhhh. Tjarå.

Okej jag har inte varit särskilt aktiv i det här än. Men NU! Jag vet att ni blir glada!

Det är en hektisk dag i ES1 idag. Datasektionen i skolbiblioteket har under morgonen fyllts av virriga esteter som i sista minuten skriver avslutning, lägger in bilder, redigerar rubriker.

Det är en hetsig dag, inlämningsdag för kombinationsarbetet mellan historia och svenska som vi arbetat med sedan november. Sitter just nu bredvid en stressad Borka som smått hysteriskt försöker få ihop en avslutning till sitt arbete om kloning. Hon är strängt upptagen måste jag anta att döma från att hon kommenterar minsta sak jag gör ...

Jag, irriterad: Åååh!
Borka, entusiastisk: Tryckte du på F11? Jag tycker att det är asskönt, blabla.

...och möter min blick så fort jag kastar mina sympatiska blickar på henne.

Det här med arbeten och inlämningar har alltid faschinerat mig. Ända sedan min första stora arbetesskrivning höstterminen i åttan har jag dragit mig med en ganska dålig, irriterande ovana. En ovana som jag känner att jag en dag kommer att få lida ordentligt av.

Jag sätter mig alltid och skriver arbeten kvällen före deadline.

Jag vet. Inte det smidigaste i världen, men än så länge har jag lyckats klara mig och har på något mirakulöst sätt lyckats hålla mitt tretecknade svenskabetyg åren igenom. Lite tragiskt när man tänker så. Jag har inte gjort mig förtjänt av det.

På grundskolan kände jag att jag var den enda som körde med den här metoden, sen sedan i höstas när jag började här på estetprogrammet känner jag att jag har funnit mina gelikar. Alla i klassen verkar köra på min metod och det känns betryggande.

Jag älskar känslan att känna att man hittat hem.

Nu börjar Borka äntligen prata om att skriva ut sitt kloningsarbete, jag ska nog göra mig beredd att logga ut.

Dethär ämnet datakunskap håller snabbt på att stiga bland mina favoritämnen. Med denna farliga ökning hotar den att inom en snar tid ligga på förstaplatsen. Det är så kul - uppgifterna är intressanta och stimulerande, verkligen utmanande och fyller hela lektionerna, för att inte tala om hur roligt det är! Andan i klassrummet är oslagbar. Alla verkligen hoppar av iver.

Tur att jag har Håkan Hellström i lurarna i alla fall.