Det här med deadlines ...
Det är en hektisk dag i ES1 idag. Datasektionen i skolbiblioteket har under morgonen fyllts av virriga esteter som i sista minuten skriver avslutning, lägger in bilder, redigerar rubriker.
Det är en hetsig dag, inlämningsdag för kombinationsarbetet mellan historia och svenska som vi arbetat med sedan november. Sitter just nu bredvid en stressad Borka som smått hysteriskt försöker få ihop en avslutning till sitt arbete om kloning. Hon är strängt upptagen måste jag anta att döma från att hon kommenterar minsta sak jag gör ...
Jag, irriterad: Åååh!
Borka, entusiastisk: Tryckte du på F11? Jag tycker att det är asskönt, blabla.
...och möter min blick så fort jag kastar mina sympatiska blickar på henne.
Det här med arbeten och inlämningar har alltid faschinerat mig. Ända sedan min första stora arbetesskrivning höstterminen i åttan har jag dragit mig med en ganska dålig, irriterande ovana. En ovana som jag känner att jag en dag kommer att få lida ordentligt av.
Jag sätter mig alltid och skriver arbeten kvällen före deadline.
Jag vet. Inte det smidigaste i världen, men än så länge har jag lyckats klara mig och har på något mirakulöst sätt lyckats hålla mitt tretecknade svenskabetyg åren igenom. Lite tragiskt när man tänker så. Jag har inte gjort mig förtjänt av det.
På grundskolan kände jag att jag var den enda som körde med den här metoden, sen sedan i höstas när jag började här på estetprogrammet känner jag att jag har funnit mina gelikar. Alla i klassen verkar köra på min metod och det känns betryggande.
Jag älskar känslan att känna att man hittat hem.
Nu börjar Borka äntligen prata om att skriva ut sitt kloningsarbete, jag ska nog göra mig beredd att logga ut.
