Torsdag med rakolyckor och Death Cab
Jag skulle vilja berätta om den svåra konsten att raka benen.
När man köper en rakhyvel har man två val att välja mellan. Antingen så köper man dendär Gilette som är inplastad i hård plast prydd med cirka femton klistermärken om alla dess fördelaktiva funktioner, som att den vibrerar, lyser eller har en helt fantastisk inbyggd aloeverastav som återfuktar huden samtidigt som man rakar. Denna rakhyvel kostar 160 kronor och blir slö efter tre användningar.
Om man inte köper en sån rakhyvel finns det ett mer budgetvänligt alternativ, nämligen tiopacken. De kostar ungefär den stora rakhyvelns pris delat i tjugo, och - som jag nämnt - får man tio i stället för en. Det låter väl najs såhär långt.
Men. Jag köpte ett sånt. Och nu ser mina ben ut som de gjorde om sommaren för ungefär tio år sedan - fulla av plåster. Varför? För att de jäävla rakhyvlarna verkar ha som enda mål i livet att få fläka upp lite hud. De väntar på rätt tillfälle, och sen när man släppt uppmärksamheten i två sekunder så känner man hur det skär till.
ASSKÖNT. Man borde lyssna mer på Mr Weasley - lita aldrig på ett föremål som kan tänka om du inte vet vad som ligger bakom.
Annars är det en ganska bra morgon. Min personliga väckarklocka Robbin ringde och väckte mig klockan tio för att påminna mig om att jag ska till sjukhuset klockan elva och fyrtio. Nu sitter jag och lyssnar på några liveföreträdanden med Death Cab for Cutie. Ben Gibbard verkar inte sådär jättestabil i rösten på alla, man liksom väntar på att han ska glida över på det falska, men det är asbra ändå. Det är ju dom trots allt. Klicka på orden bredvid för att höra den jag tycker bäst om nu.
Nu ska Julia äta frulle, see ya!
När man köper en rakhyvel har man två val att välja mellan. Antingen så köper man dendär Gilette som är inplastad i hård plast prydd med cirka femton klistermärken om alla dess fördelaktiva funktioner, som att den vibrerar, lyser eller har en helt fantastisk inbyggd aloeverastav som återfuktar huden samtidigt som man rakar. Denna rakhyvel kostar 160 kronor och blir slö efter tre användningar.
Om man inte köper en sån rakhyvel finns det ett mer budgetvänligt alternativ, nämligen tiopacken. De kostar ungefär den stora rakhyvelns pris delat i tjugo, och - som jag nämnt - får man tio i stället för en. Det låter väl najs såhär långt.
Men. Jag köpte ett sånt. Och nu ser mina ben ut som de gjorde om sommaren för ungefär tio år sedan - fulla av plåster. Varför? För att de jäävla rakhyvlarna verkar ha som enda mål i livet att få fläka upp lite hud. De väntar på rätt tillfälle, och sen när man släppt uppmärksamheten i två sekunder så känner man hur det skär till.
ASSKÖNT. Man borde lyssna mer på Mr Weasley - lita aldrig på ett föremål som kan tänka om du inte vet vad som ligger bakom.
Annars är det en ganska bra morgon. Min personliga väckarklocka Robbin ringde och väckte mig klockan tio för att påminna mig om att jag ska till sjukhuset klockan elva och fyrtio. Nu sitter jag och lyssnar på några liveföreträdanden med Death Cab for Cutie. Ben Gibbard verkar inte sådär jättestabil i rösten på alla, man liksom väntar på att han ska glida över på det falska, men det är asbra ändå. Det är ju dom trots allt. Klicka på orden bredvid för att höra den jag tycker bäst om nu.
Nu ska Julia äta frulle, see ya!
Kommentarer
Trackback
