It was one hundred degrees as we sat beneath a willow tree
Jag tänkte ta en bild där det syntes hur brun jag är så jag gjorde det. Sen råkade jag redigera den i Picasa så det sket sig ju. Aja. Ni får bilden ändå. Gitarren är inte något slags sätt att visa upp märket utan enbart en enkel, nära liggande vid ögonblicket av behov; censur.
Aja. Nu ska jag springa ut. Min barndomsvän Jeanette väntar på mig i korsningen där vi ska mötas ... Hm. Nu! Adios! Inlägget om spanien kommer senare. Tills vidare kan ni fundera på vad jag gjort med mitt hår!
Kommentarer
Trackback
